I min skunkdagbok brukade jag skriva om duschminnen. Här kommer ett till.
Ibland när jag var liten, kanske typ tio jordsnurr, brukade jag sitta och låtsasgråta i duschen. Satt där och hulkade med huvudet på knäna. Tittade upp och lät vattnet rinna över mitt lilla låtsatbölande fejs. Som de gör på film ibland. Närmare bestämt som Meg Ryan gör i när hon är aliks i "When a man loves a women". Hon var så jävla snygg i den. Iklädd väst och en massa klädsamma alkisissues. Det var den enda filmen vi hade inspelad och jag såg den därför tusen gånger. Vilken patetisk syn det måste ha varit. Önskar/önskar inte jag hade dessa sekvenser av mitt liv inspelade. Slut på minnet.
Haha nu är Ebbot Lundberg med i Go'kväll. Så jävla deppigt. Soundtrack of Our Lives måste väl ändå vara Sveriges deppigaste band. Och alla som lyssnar på dem. Buhu dör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar