Lägger mig tillrätta i en bekväm fosterställning och ser tre avsnitt på rad av "Ebbas stil" på SVT Play. Alltså detta program! Väcker lite känslor hos mig. Undrar om teamet bakom det någon gång stannat upp och tänk "hmmm...detta kanske inte är världens fräschaste programidé?".
Alltså det är så jävla gjort, det där. På ett ganska roligt sätt. Det blir lite gulligt att de ba fortsätter hålla på. De trötta gästerna, typ Martina Bonnier, Susanne Ljung och Daniel Lindström. De meningslösa frågeställningar typ "vad betyder egentligen accessoarer för en outfit?" eller "hur ser det typiska New York-modet ut?". Allt ackompanjerat av Ebba von S dryga smile. Och inslagen från modevisningarna med den där catwalktechnon och de korta intervjuerna med modejournalister, modeller och kanske Satorialist som ba "det var en verkligen en nyskapande visning, jag älskar hur blablabla lånar inslag från det klassiska herrmodet men gör det med ett feminint snitt, verkligen supersexigt!". Nån designer som ba "den här kollektionen är tänkt för unga, självständiga storstadskvinnor med många bollar i luften". Och att det står "reportage" på en skylt innan reportagen!!
Jag kollar, fnyser men känner samtidigt en märkligt djup harmoni. Att kolla på denna sortens program känns typ som att ligga i en trygg livmoder och gosa. Man har sett allt förrut och vet precis vad alla kommer säga och det är lite myyyyyyysigt va. Min egen irritation känns också trygg. Det krävs liksom ingen superinsats för att ligga där och störa sig.
Roligaste detaljen i programmet: att Ebba von S helt omotiverat alltid bär runt på en stor handväska. Som muminmamman. Varför gör hon det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar